Det finns ca 700 verksamma vulkaner i världen. Inom det område som hotas av vulkanutbrott bor det mer än 200 miljoner människor. En viktig orsak till att många människor bor nära vulkaner är att den vulkaniska askan med tiden gör marken bördig. Vulkanisk verksamhet innebär också annat än vulkaner, men dessa övriga fenomen utgör inte lika stora hot mot människan. Hit räknas bland annat heta källor, het jord, geysir och fumaroler.
VulkanplatserVulkaner finns i huvudsak på tre slags områden (bild 1.7):
- Destruktiva plattgränser, där havsbotten sjunker under kontinent eller havsbotten (öbågar), Eldringen runt Stilla oceanen.
- Konstruktiva plattgränser, där plattor åker isär, Atlantens mittoceaniska rygg, Island.
- Hot spots, platser där heta magmaströmmar gör jordskorpan tunn, Hawaii.
Bild 1.7: Vulkanernas läge.
Vulkantyper
Vulkanerna kan indelas i flera olika typer enligt deras form och det material som produceras under ett utbrott. Huvudtyperna är stratovulkaner och sköldvulkaner.
Stratovulkanerna har den typiska kägelformen, deras lava är sur och stelnar fort, vulkanen producerar också mycket aska. Lava och aska bygger upp vulkanens sidor i skikt (=strata) och ger den dess form. Dessa vulkaner har ofta explosiva utbrott som förorsakar mycket stor skada (
St Helens, USA 18.5.1980 Pinatubo, Filippinerna 12.6.1991). Ofta är utbrotten så kraftiga att magmakammaren töms och vulkanen faller in i sig själv och bildar då en
caldera (
Krakatau 20.5.1883). Den vulkaniska aktiviteten fortsätter ofta i den nybildade calderan. De flesta stratovulkanerna finns längs de destruktiva plattgränserna.
Sköldvulkaner är, som deras namn antyder, sköldformade. De blir inte så höga, då den lava de producerar är basisk och stelnar långsamt, lavan hinner flyta långt ifrån kratern. Sköldvulkanernas utbrott är mindre explosiva och kan vara mycket länge. Det mest kända exemplet på en sköldvulkan är kanske Mauna Loa på Hawaii. Sköldvulkaner finns ofta längs de mittoceaniska ryggarna och vid hot spots, såsom Mauna Loa.
Risker i samband med vulkanutbrottDå vulkaner har utbrott uppstår många fenomen som förorsakar olika slag av faror och förändringar, antingen omedelbart eller under en längre tid (bild 1.8.).
- Aska, lapilli och bomber består av vulkanisk sten som finfördelats av gaserna innan de stelnat, askan är finast, bomberna störst.
- Gaser: vattenånga, koldioxid, kolmonoxid, svaveldioxid, syror och fluorgas.
- Lavaflöden, magma som inte finfördelats av gasexplosionerna rinner ned för vulkanens sidor.
- Pyroklastiska flöden eller eldmoln är explosionsmoln av het aska, sten och gas som rör sig snabbt nedför vulkanens sidor.
- Laharer eller slamflöden uppstår då glaciärer på toppen av vulkanen smälter. Vulkanutbrotten förorsakar dessutom ofta kraftiga regn och åska, regnvattnet för med sig aska och jord från vulkanens sidor.
- Jökellopp uppstår då is på eller runt vulkanens krater spricker upp och börjar röra sig nedför vulkanens sidor, jökellopp är vanliga på Island.
- Tsunamin kan uppstå om vulkanutbrottet sker under vatten eller om vulkanen bildar en caldera (Krakatau 1883).
Bild 1.8: Faror i samband med vulkanutbrott.
Alla dessa fenomen kan förorsaka stor skada. De flesta dödsfallen har dock förorsakats av laharer såsom var fallet då Nevado del Ruiz hade utbrott 1985. Lavaflöden och aska förorsakar stora skador på människornas egendomar och odlingar vilket leder till svält och nöd, men dödar få människor direkt.
Vulkaner i Sverige
I Skåne finns rester av ett hundratal vulkaner, som uppstod under juraperioden. Det var under denna tid som Pangaea-kontinenten började brytas upp, och en gammal plattgräns, Tornqvistlinjen, som går snett över Skåne, utsattes för belastning. På de ställen som den sprack, uppstod vulkanerna, de flesta hade urtbrott av strombolisk typ.
Referenser:
Pangaea
Pangaea, kommer från det grekiska ordet och betyder "hela jorden", är den superkontinent som existerade under mesozoikum innan kontinentaldriften delade upp den i dagens kontinenter. Alfred Wegener postulerade existensen av en sådan "Urkontinent" i sin teori om kontinentaldrift, och i den efterföljande debatten fick den namnet Pangaea.
Pangaea bildades under slutet av perm (för drygt 250 miljoner år sedan) då de tidigare superkontinenterna Gondwana (omfattande nuvarande Sydamerika, Afrika, Antarktis, Australien, Madagaskar, Arabiska halvön och Indien ) och Laurasien (omfattande Nordamerika, Europa och Sibirien) drev ihop. Pangaeas bildande sammanfaller i tiden med det största utdöendet i jordens historia då 95 % av alla organismer dog ut, perm-trias-utdöendet.
Gondwana och Laurasien började åter glida isär under tiras (för omkring 200 miljoner år sedan) och uppsprickningen fortsatte sedan tills dagens kontinenter hade bildats under krita (för omkring 100 miljoner år sedan).
Pangaea lär ha sträckt sig från pol till pol som ett enormt C, på mitten delat vågrätt av ekvatorn. Några av de bergskedjor som bildades då Pangaea uppstod finns fortfarande kvar, till exempel Appalacherna i Nordamerika och Uralbergen i Centralasien.
Runt Pangaea fanns ett hav kallat Panthalassa, detta enda hav var lika stort som alla nuvarande hav tillsammans. Manteln under Pangaea var ännu mycket het och trycktes därför upp mot jordens yta, vilket gjorde att Afrika låg tiotals meter ovanför de övriga kontinenterna.
Referenser:
Istiden
Istid är en en period i jordens historia som kännetecknas av att stora landområden är täckta med is. Termen kan både syfta på en nedisning (exempelvis Weichel) och en längre tidsperiod med flera nedisningar.
Den äldsta kända istiden inträffade för ca 1 miljard år sedan. Spår av stora inlandsisar hittar man i form av isräfflor och sediment som har avlagrats i samband med isavsmältningen, ex. morän och varvig glaciallera.
En teori om att hela jorden har varit täckt av glaciärer under en tidsperiod för ungefär 650 miljoner har presenterats av vissa forskare som förklaring på varför man hittar flyttblock i namibiska öknen. Teorin benämns
Snowball Earth (Snöbollsjorden).
Varför inträffar en istid/Vad beror glaciationscyklerna på?
Orsaken till att en istid inträffar är variationer i styrka i de solstrålar som träffar jorden (något som man när det gäller kortare kalla perioder har kunnat knyta till antalet solfläckar på solen). Den förste att knyta istiderna till dessa fenomen var den serbiske vetenskapsmannen Milutin Milankovitch som konstaterade detta 1938. Det krävs dock mer än minskad solfläcksaktivitet för att en verklig istid skall uppträda och den främsta orsaken är troligtvis variationer i jordaxelns lutning, något som inträffar med jämna mellanrum.
Hur byggs glaciärerna upp?
Man kan tro att det är kalla vintrar som orsakar att glaciärerna byggs upp, men det är snarare att somrarna blir kortare och kortare och att snön som faller under vintern därmed inte hinner smälta bort helt innan nästa vinter inträffar.
Istiden i Sverige
Under historiens förlopp har Skandinavien flera gånger varit täckt av inlandsis. Den senaste istiden kallas Weichsel och började för 110 000 år sedan och slutade för 10 000 år sedan. Bara västra Jylland och ögruppen Lofoten i norra Norge var isfria. Isens tillväxt, tyngd och avsmältning har format landet. Moderna människor bebodde sannolikt inte Skandinavien innan istiden, då istiden startade samtidigt med människans utvandring från Afrika. Inga spår finns kvar från tiden före den senaste istiden. Klipphällar har slipats runda och släta när den framväxande isen har schaktat grus framför sig. Landet var nedpressat under isens tyngd och reser sig fortfarande långsamt. Landhöjningen är störst i norr och långsammare i söder. När isen började dra sig undan fick de första människorna möjlighet att ta det nya landet i anspråk.
Referenser:
//Annette
