Vi har studerat och observerat teknik på förskola och fritidshem utifrån kursplanens andra och tredje mål.
· redogöra för teknikens historia, särart och arbetssättoch relatera detta till barnens vardagsföreställningar
· problematisera lärandemiljöer som stödjer barns
lärprocesser inom naturvetenskap och teknik
samt diskutera dessa utifrån individuella, interpersonella och institutionella dimensioner
I kommentarerna redogör vi var och en för våra tankar och reflektioner utifrån den teknik vi funnit.
Teknik är en sammanfattande benämning på människans metoder att tillfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska föremål. (http://www.ne.se/teknik,) Jag tycker definitionen är bra där teknik beskrivs som ”allt människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process (Ginner, Mattsson, 1996). Tekniken har följt människan ända från det hon tillverkade det första verktyget för att kunna skaffa mat, tillverka kläder, hus att bo i osv, på så sätt är teknikens historia lika lång och omfattande som mänsklighetens.
SvaraRaderaMed denna definition om teknik har jag studerat vardagen på förskolan jag arbetar på och har sett men ”nya” ögon vad som är teknik. Förut tänkte jag mer att det var verktyg(t.ex. hammare), maskiner, datorer, legobygge, experiment, problemlösning mm. Nu har jag breddat mitt synsätt att det innebär så mycket mer, som nästan allt vi har omkring oss, våra kläder, skeden vi äter med, ballongpumpen, sy, väva, baka, ta av skorna med stövelknekt osv. Det är så roligt att tillsammans med barnen upptäcka hur t.ex. hålslagaren fungerar, att det blir hål i pappret och som en 3- årig flicka sa: - Titta, hålen finns ju kvar där inne!
Tekniken spelar en allt större roll i vår vardag och för att hänga med i utvecklingen behöver vi själva våga identifiera och lösa enkla tekniska problem. Datorn har t.ex. fört in världen utanför till förskolan med barn som ofta kan mer än vuxna. Skolan har i uppdrag att bidra till ökad förtrogenhet med den teknik som omger oss. Lärarens uppdrag blir då att hitta frågeställningar och områden som åskådliggör viktiga generella perspektiv på teknikens utveckling och användning. Våra barn av idag behöver höja sin tekniska allmänbildning för att aktivt kunna vara med, ta ansvar och delta i samhällsdebatten för att utveckla vårt samhällsliv. Tekniken behöver redan från förskolan göras rolig och lättbegriplig för både flickor och pojkar. De behöver träna sig i att analysera och värdera olika slags teknik, se dess verkningar med ökad sårbarhet och beroende samt diskutera etiska frågor som kan uppstå. På så sätt kan de unga i framtiden förstå, värdera problem och hitta möjliga lösningar för att kunna ta ställning till politiska beslut inom t.ex. naturvård, näringsliv och sjukvård med tekniska hjälpmedel.
Det är viktigt att barnen tidigt får utforska sin omgivning och att vi vuxna benämner och ger dem tekniska begrepp för deras upptäckter. Vi ska ta tillvara på barnens naturliga nyfikenhet, ha en kreativ och tillåtande miljö, problematisera vardagens små händelser och ge barnen tid att själva med vuxens närvaro finna lösningar och få pröva sig fram med sina teorier t.ex. ta en stol för att nå upp, vända på pusselbiten eller bära en sak i taget för att orka. Det är bra att utgå från barnens erfarenheter av vardagens enkla teknik, som t.ex. bygga med klossar, hur en leksaksbil ser ut inuti, hur olika verktyg används. Barn har ofta lösningar på vardagsproblem och lär sig på så sätt från en individuell dimension där de själva får fundera över en lösning. I den interpersonella dimensionen lär sig barnet tillsammans med andra barn och vuxna genom att utbyta tankar och idéer och på så sätt utvidga sitt tänkande. I den institutionella dimensionen är det hur förskolan som institution medverkar till barnets lärande, vad det finns runt omkring som bidrar eller hindrar ett lärande. Det som bidrar till lärande kan vara en inspirerande miljö med mycket att upptäcka, engagerade och utbildade lärare. Hinder kan vara stora barngrupper med outbildad personal, teknikrädda lärare, stress, trånga lokaler och dålig ekonomi. Barnen får då inte den tid det tar att pröva, misslyckas, förändra sin handling, få ny konsekvens, pröva och tillslut lyckas av egen kraft eller med interaktion med andra barn och vuxna.
Karin Andersson
På den förskola som jag arbetar och gör min VFU finns det många inslag av teknik. Det gäller bara att ha alla sinnen "öppna". En morgon innan frukost frågade en 5-årig pojke en annan 5-årig pojke "Hur mycket är 3 dl.?" Den andra pojken svarade därpå att "Det är väl 300 liter". Jag som pedagog hörde detta och ville forska vidare tillsammans med barnen om det verkligen är så. Jag frågade barnen om de ville ta reda på om det stämmer att 3 dl. är 300 liter. Vi tog fram decilitermått och litermått. De fick hälla 3 dl. med ett decilitermått i en literkanna. Spännande tyckte de. De ville fortsätta och se hur mycket det blev i literkannan. De tog decilitermåttet och hällde nästan fullt. Den andra pojken sa då "Nu är det 10 dl." och 10dl. är 1 liter. Ett litet projekt som gjordes innan frukost :), är en givande utveckling för barns förståelse för teknik och naturvetenskap. Som pedagog se den teknik som finns på förskolan som kan gynna barns intresse och tankar för fortsatt utveckling i deras tankeprocess i teknik och naturvetenskap.
SvaraRaderaSkrivet av Annette
I boken Teknik i skolan, Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996) står det: Vad är då teknik i sig? Definitionerna är åtskilliga. I kursplanen beskrivs teknik så här: Människan har alltid strävat efter att trygga och förbättra sina livsvillkor genom att på olika sätt påverka sin fysiska omgivning. De kunskaper hon då använt samt de materiella resultaten av mödan – lerkärlet, pilbågen, kylskåpet, bilen osv. – är i vidaste mening teknik.
SvaraRaderaPå fritids är barnen mellan 6 – 10 år och ”skapar med skräp”. De samlar på toarullar, tygbitar, knappar, pinnar, papper, kartonger och mycket mer, allt som tänkas kan. De har tagit stora kartonger och gjort titthål av dem, de har skapat rum, lagt golv av golvmattprover, tapetserat av tapetprover, tillverkat sängar av träbitar, lampor av kork och mycket mer. En flicka gjorde en våningssäng av träbitar och tyg och funderade på att hur hon skulle komma upp till översängen, hon tillverkade en stege utav tandpetare och använde sig av limpistolen för att klistra på stegen. Barnen leker att de bor i rummen som de gör och några barn gör sig själva av piprensare, tyg och garn som de leker med.
Det är teknik att komma på hur man skall lösa att göra ett rum, lägga golv och tapetsera, göra en stege för att komma upp till översängen. Teknik att klippa ut fönster så det blir rätt storlek och tejpa fönstret så det ser ut som glas. Barnen ser hur deras omvärld är och försöker tillverka rum därefter. En pojkes pappa är mattläggare och pojken har varit med pappan på jobbet och fått kunskaper över hur man gör. En annan pojkes pappa är elektriker så pojken vet hur det fungerar med elen, hur han skall göra med lamporna i rummen. Barnens förkunskaper och vad de lär av varandra gör att alla rummen blir fina med många bra detaljer. De ser till att det ser fint ut med blommor i vasar och tallrikar av kapsyler och bestick av träpinnar som de bryter av i lagom storlek.
Annika
På min förskola väljer barnen just nu att gå in i byggrummet. Där bygger de med duplo. Eftersom de vet att jag gärna bygger med dem bjuds jag ofta in till deras bygglek. Det är fantastiskt att se hur de löser problem de stöter på. En pojke(3,5år) byggde en polisstation. Den skulle även ha en vind. Jag undrade hur poliserna skulle komma upp till vinden. Han visade mig genom att bygga en trappa.Hemma i sitt hus har han en trappa till vinden så förförståelsen fanns redan. I och med att det var fler barn(2år) närvarande inspirerade han dem till att själva pröva att bygga trappor.När den äldste pojken gått fortsatte de andra trappbygget.De lät duplofigurerna gå upp och ner i trappan. Barn lär och inspireras av varandra. En vardagsteknik som är rolig att följa är när barn lär sig att både ta på sig och av sig kläder. Vad använder de för teknik? Varje dag talar man om "ta bort gummibanden under skorna innan du går till stövelknekten" men vad gör barnen? De hittar en egen teknik och får av sig stövlar och overall samtidigt. Om det är ett smidigt sätt kan väl diskuteras men barnen är nöjda. När man som pedagog öppnar sina "teknik-finnar-ögon" så finns det otroligt mycket teknik på våra förskolor. Med teknik tänker man nog först tekniska hjälpmedel som laminator,kopiator mm, men skohorn, stövelknekt och byggklossar handlar också om teknik. Även att hantera sax,olika penslar och trä pärlor med hjälp av en nål, jag skulle kunna rabbla massor men ni vet vad jag menar. Det är på tiden att vi uppmärksammar barnen mer på vad teknik handlar om och hur det även kan underlätta vår vardag.
SvaraRaderaJörel
Vad roligt att vi hittat så mycket teknik på våra förskolor, det gäller som vi skriver att ta på "teknik glasögonen". Man blir ofta förvånad vad mycket barnen kan och förstår, som i Anettes exempel med deciliter och liter, har de äldre syskon hemma kanske? Tänk vad roligt med dockhusen, vore roligt om du kan ta kort Annika och visa, det får mig att minnas hur jag byggde när jag var liten. Kul Jörel att barnen kommer på egna lösningar hur man klär av sig, man kan ju göra på många sätt. När jag skadat min arm, kom jag på att det är lättare att ta av mig tröjan som mina grabbar hemma gör. Har ni också tänkt på att tjejer och killar gör på olika sätt att ta av tröjan? Eller stämmer det inte?
SvaraRaderaKarin.
Visst finns de teknik i förskolan. Det gäller bara att vi pedagoger förstår att det är teknik. För att möta barnens intresse och frågor måste vi sätta oss in i ämnet och ha en teknisk allmänbildning. På senare år har den digitala tekniken gjort sitt inträde i förskolans värld, vilken barnen är intresserad av och vill utforska. Vi ska köpa in en digital kamera till våra barn så att de kan vara delaktiga och ha inflytande i vår verksamhet och dokumentation. Vi ska bl.a. införa dagens fotograf bland barnen. Genom att låta barnen uppleva, upptäcka och utforska teknik kan förskolan medverka till att barnen får en möjlighet att utveckla en förtrogenhet för teknik.
SvaraRadera// Anneli Karlsson ” 1014”
Teknik har alltid funnits i människans miljö. Från hur de första människorna började använda sin stenyxa, vidare till uppfinningen av hjulet och senare till datorer. Utifrån ”Teknik i skolan” av Ginner & Mattson (red.) (1996) anses att teknik i skolan har varit svårt för en del lärare att innehållsmässigt och metodmässigt lära ut på ett bra sätt. Även för en del elever är det svårt att välja just teknik som ämne. Det har uppfattats som ”krångligt” och svårbegripligt. Författarna menar att göra teknik ämnet mer begripligt och lättare för vissa elever för att få en bättre förståelse för begreppet teknik. Genom att öka samarbetet med samhällets företag och skola, kan vi utvecklas bättre till en förståelse för den allför nya och fortskridande teknik som finns i vår omvärld. Vilket det gäller för oss pedagoger och lärare att ”hänga med” i utvecklingen tillsammans med barnen och eleverna.
SvaraRaderaPå min förskola har vi skapat en institutionell dimension av lärande, då vi har en pedagogisk dator som används av våra barn på avdelningen. Efter vi har haft en liten läsvila mitt på dagen, kan barnen få använda sig av att spela pedagogiska program en kortare stund. Vi har upptäckt att mer och mer är barnen villiga att få sitta två och två och spela. Genom den interpersonella dimensionen att vara två åt gången, utförs ett sampel och en lärprocess mellan barnen. Oftast väljer de en kompis som kan spela just det spelet som den andre inte kan, men ändå vill lära sig.
Jag vill ytterligare kommentera Anneli´s kommentar till att låta barnen få använda sig av en digital kamera för att kunna vara delaktiga i verksamheten och i dokumentationen. Ett tips som jag kommer att föra vidare till min förskola är att införa ”dagens fotograf”. Ett bra sätt att ”lyfta” upp varje barns självförtroende och kunnande om de tekniska begreppen.
Skrivet av Annette
Karin: Tänk på att vissa av de hinder du beskriver också kan ses som möjligheter, för att arbeta med teknik och problemlösning.
SvaraRaderaAnnette: Bra att du tar vara på barnens tankar och reflektioner så att de får chans att utveckla sitt kunnande.
Annika: Genom barnens arbete får de med sig en mångfald av tekniska komponenter och system.Intressant.
Jörel: Bra att du låter barnen utforma sina problemlösningsstrategier, men utmana dem gärna med att titta på varandras lösningar och även testa dem, så att de såsmåningom kan utöka sin repertoar när det gäller att ta av och på sig så enklet som möjligt.
Intressanta inlägg!