lördag 14 maj 2011

Utmananing av en fyraåring om densitet

En pojke på fyra år leker och provar vilka saker som flyter eller sjunker, några veckor efter sista gången vi hade gemensamt flyta/sjunka experiment.  Jag utmanar pojken genom att visa bilden med prickar som sitter tätt eller glest (= hög eller låg densitet). Frågar om han kan berätta något om stenen, pojken berättar att den är våt för den varit i vattnet, hård och tung. Jag tar fram legobiten och ber honom berätta om den, han säger att den också är våt, hård, röd och med taggar på. Jag låter honom känna vilken som är tyngst , han kommer fram till att det är stenen. Varför är stenen tyngre? Pojken svarar att den är av sten och det är tungt, det sjunker när man lägger den i vattnet. Jag berättar att stenen är tung för att den är gjord av atomer som är som prickar som sitter tätt, nära varandra och i legobiten sitter de glest, långt ifrån varandra. Han tänker en stund och säger sen: "Det är klart så många prickar blir tungt (tittar på bilden) och titta på legon är det bara sex taggar, som prickarna (pekar på bilden) då blir den lätt". Bra slutledning av en fyraåring! Jag säger att stenen har hög densitet när det är många atomer som prickarna som sitter nära varandra. Pojken börjar räkna prickarna och jämför vilka som är mest. Jag ber honom lägga stenen på den ruta som passar bäst åt stenen och han lägger den på rutan med många prickar och lägger legobiten på den andra, han är nöjd och vill lägga sakerna i vattnet.
Han stoppar i stenen och legobiten i vattnet och visar att man kan picka på legobiten så kommer det vatten i den så den sjunker.
Karin Andersson.

Exkursion 12 maj







lördag 30 april 2011

Västgötabergen och Geologiska tidsperioder


USA KLOCKAN TRE: För att komma ihåg lagerföljden för bergarterna finns minnesregeln USA kl. 3. Varje bokstav står för ett av lagren, och trean för trapp, eller diabas.

Trapp/Diabas
Överst ligger den hårda, skyddande diabasen, som även kallas trapp. Diabasen är en vulkanisk bergart som trängde upp ur jordens inre för 280 miljoner år sedan. I området kring Billingen, Falbygden och Kinnekulle, har magman trängt in i sprickor över äldre silurlager och svalnat till hård diabas. De underliggande bergarterna därmed skyddats från erosion.
Lerskiffer
Lerskiffern består av sedimenterade erosionsmaterial från Skanderna – vår fjällkedja. Under flera perioder under yngre kambrium och äldre silur för 500 -430 miljoner år sedan var vattnen djupa. Då sedimenterades lerslam som kom att omvandlas till lerskiffer. Lera ger bördiga jordar, och det är eroderad lerskiffer som gett Varaslätten sin bördiga jord.
Kalksten
Kalkstenen bildades av kalkslam och rester av kalkrika djur som samlades på havsbottnen. Jordlagret på kalkstenen är oftast väldigt tunt. Kalk ger magra jordar, och det är kalkberget som gjort Falbygdens jordar lämpliga för bete och mindre lämpade för odling.
Alunskiffer
Näringsrik lera och slam bildade alunskiffern. Jorden på alunskiffern är därför bördig och används ofta som åkermark. Alunskiffern innehåller både skifferolja och uran. Alunskiffer har därför brutits och används som bränsle vid kalkbränning vid något av Västergötlands många kalkbrott. Vid Ranstaverken söder om Billingen bröts alunskiffer för utvinning av uran, som används som bränsle i kärnreaktorer.
Sandsten
Sandstenen är underst av de sedimentära bergarterna. Som namnet säger består sandstenen av sand som samlades på urberget när detta låg nära vattenytan. I sandstenen förekommer grävspår av trilobiter och maskar som levt på havsbottnen.

Urberg
Urberget kring Falbygden, Kinnekulle och Billingen bildades för 1 700-1 670 miljoner år sedan och består av granit och tonalit som ofta är bandad. I området kring Halleberg och Hunneberg bildades urberget för 1 600 -1 560 miljoner år sedan och består av gnejsig granit och tonalit som ofta är bandad.



Den geologiska tidsskalan

Den geologiska tidsskalan sträcker sig från jordens bildande för drygt 4,5 miljarder år sedan fram till nutiden. Den första delen, fram tills för 2500 miljoner år sedan, kallas Arkeikum. Därefter följer Proterozoikum, från 2500 miljoner år tills för 540 miljoner år sedan. Under Proterozoikum bildades mycket av berggrunden i Sverige, det vi i dagligt tal kallar "urberget". Tillsammans brukar dessa två tidsepoker (egentligen eoner) kallas Prekambrium. Livet upp-kom redan under Arkeikum, men förblev outvecklat och bestod endast av enkla encelliga organismer fram till slutet av Proterozoikum. Under den efterföljande eonen, Fanerozoikum, skedde en explosionsartad utveckling av flercelliga växter och djur, först i havet och senare även på land


torsdag 28 april 2011

Vulkanism

Vulkanism, sammanfattande benämning på alla processer och förlopp vid vilka magma och dess gaser förs från jordens inre upp till och ut på jordytan och havsbottnen samt upp i atmosfären. Se vulkan, lava och magma.

Det finns ca 700 verksamma vulkaner i världen. Inom det område som hotas av vulkanutbrott bor det mer än 200 miljoner människor. En viktig orsak till att många människor bor nära vulkaner är att den vulkaniska askan med tiden gör marken bördig. Vulkanisk verksamhet innebär också annat än vulkaner, men dessa övriga fenomen utgör inte lika stora hot mot människan. Hit räknas bland annat heta källor, het jord, geysir och fumaroler.
VulkanplatserVulkaner finns i huvudsak på tre slags områden (bild 1.7):
  • Destruktiva plattgränser, där havsbotten sjunker under kontinent eller havsbotten (öbågar), Eldringen runt Stilla oceanen.
  • Konstruktiva plattgränser, där plattor åker isär, Atlantens mittoceaniska rygg, Island.
  • Hot spots, platser där heta magmaströmmar gör jordskorpan tunn, Hawaii.
Var finns det vulkaner?
Bild 1.7: Vulkanernas läge.
Vulkantyper
Vulkanerna kan indelas i flera olika typer enligt deras form och det material som produceras under ett utbrott. Huvudtyperna är stratovulkaner och sköldvulkaner.
Stratovulkanerna har den typiska kägelformen, deras lava är sur och stelnar fort, vulkanen producerar också mycket aska. Lava och aska bygger upp vulkanens sidor i skikt (=strata) och ger den dess form. Dessa vulkaner har ofta explosiva utbrott som förorsakar mycket stor skada (St Helens, USA 18.5.1980 Pinatubo, Filippinerna 12.6.1991). Ofta är utbrotten så kraftiga att magmakammaren töms och vulkanen faller in i sig själv och bildar då en caldera (Krakatau 20.5.1883). Den vulkaniska aktiviteten fortsätter ofta i den nybildade calderan. De flesta stratovulkanerna finns längs de destruktiva plattgränserna.
Sköldvulkaner är, som deras namn antyder, sköldformade. De blir inte så höga, då den lava de producerar är basisk och stelnar långsamt, lavan hinner flyta långt ifrån kratern. Sköldvulkanernas utbrott är mindre explosiva och kan vara mycket länge. Det mest kända exemplet på en sköldvulkan är kanske Mauna Loa på Hawaii. Sköldvulkaner finns ofta längs de mittoceaniska ryggarna och vid hot spots, såsom Mauna Loa.
Risker i samband med vulkanutbrottDå vulkaner har utbrott uppstår många fenomen som förorsakar olika slag av faror och förändringar, antingen omedelbart eller under en längre tid (bild 1.8.).
  • Aska, lapilli och bomber består av vulkanisk sten som finfördelats av gaserna innan de stelnat, askan är finast, bomberna störst.
  • Gaser: vattenånga, koldioxid, kolmonoxid, svaveldioxid, syror och fluorgas.
  • Lavaflöden, magma som inte finfördelats av gasexplosionerna rinner ned för vulkanens sidor.
  • Pyroklastiska flöden eller eldmoln är explosionsmoln av het aska, sten och gas som rör sig snabbt nedför vulkanens sidor.
  • Laharer eller slamflöden uppstår då glaciärer på toppen av vulkanen smälter. Vulkanutbrotten förorsakar dessutom ofta kraftiga regn och åska, regnvattnet för med sig aska och jord från vulkanens sidor.
  • Jökellopp uppstår då is på eller runt vulkanens krater spricker upp och börjar röra sig nedför vulkanens sidor, jökellopp är vanliga på Island.
  • Tsunamin kan uppstå om vulkanutbrottet sker under vatten eller om vulkanen bildar en caldera (Krakatau 1883).
Faror i samband med vulkanutbrott
Bild 1.8: Faror i samband med vulkanutbrott.

Alla dessa fenomen kan förorsaka stor skada. De flesta dödsfallen har dock förorsakats av laharer såsom var fallet då Nevado del Ruiz hade utbrott 1985. Lavaflöden och aska förorsakar stora skador på människornas egendomar och odlingar vilket leder till svält och nöd, men dödar få människor direkt.

Vulkaner i Sverige
I Skåne finns rester av ett hundratal vulkaner, som uppstod under juraperioden. Det var under denna tid som Pangaea-kontinenten började brytas upp, och en gammal plattgräns, Tornqvistlinjen, som går snett över Skåne, utsattes för belastning. På de ställen som den sprack, uppstod vulkanerna, de flesta hade urtbrott av strombolisk typ.

Referenser: 
vulkanism. http://www.ne.se/lang/vulkanism, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-04-28.

Pangaea

Pangaea, kommer från det grekiska ordet och betyder "hela jorden", är den superkontinent som existerade under mesozoikum innan kontinentaldriften delade upp den i dagens kontinenter. Alfred Wegener postulerade existensen av en sådan "Urkontinent" i sin teori om kontinentaldrift, och i den efterföljande debatten fick den namnet Pangaea.

Pangaea bildades under slutet av perm (för drygt 250 miljoner år sedan) då de tidigare superkontinenterna  Gondwana (omfattande nuvarande Sydamerika, Afrika, Antarktis, Australien, Madagaskar, Arabiska halvön och Indien ) och Laurasien (omfattande Nordamerika, Europa och Sibirien) drev ihop. Pangaeas bildande sammanfaller i tiden med det största utdöendet i jordens historia då 95 % av alla organismer dog ut, perm-trias-utdöendet.
Gondwana och Laurasien började åter glida isär under tiras (för omkring 200 miljoner år sedan) och uppsprickningen fortsatte sedan tills dagens kontinenter hade bildats under krita (för omkring 100 miljoner år sedan).

Pangaea lär ha sträckt sig från pol till pol som ett enormt C, på mitten delat vågrätt av ekvatorn. Några av de bergskedjor som bildades då Pangaea uppstod finns fortfarande kvar, till exempel Appalacherna i Nordamerika och Uralbergen i Centralasien.

Runt Pangaea fanns ett hav kallat Panthalassa, detta enda hav var lika stort som alla nuvarande hav tillsammans. Manteln under Pangaea var ännu mycket het och trycktes därför upp mot jordens yta, vilket gjorde att Afrika låg tiotals meter ovanför de övriga kontinenterna.

Referenser:

Istiden

Istid är en en period i jordens historia som kännetecknas av att stora landområden är täckta med is. Termen kan både syfta på en nedisning (exempelvis Weichel) och en längre tidsperiod med flera nedisningar.
Den äldsta kända istiden inträffade för ca 1 miljard år sedan. Spår av stora inlandsisar hittar man i form av isräfflor och sediment som har avlagrats i samband med isavsmältningen, ex. morän och varvig glaciallera.
En teori om att hela jorden har varit täckt av glaciärer under en tidsperiod för ungefär 650 miljoner har presenterats av vissa forskare som förklaring på varför man hittar flyttblock i namibiska öknen. Teorin benämns Snowball Earth (Snöbollsjorden).

Varför inträffar en istid/Vad beror glaciationscyklerna på?
Orsaken till att en istid inträffar är variationer i styrka i de solstrålar som träffar jorden (något som man när det gäller kortare kalla perioder har kunnat knyta till antalet solfläckar på solen). Den förste att knyta istiderna till dessa fenomen var den serbiske vetenskapsmannen Milutin Milankovitch som konstaterade detta 1938. Det krävs dock mer än minskad solfläcksaktivitet för att en verklig istid skall uppträda och den främsta orsaken är troligtvis variationer i jordaxelns lutning, något som inträffar med jämna mellanrum.

Hur byggs glaciärerna upp?
Man kan tro att det är kalla vintrar som orsakar att glaciärerna byggs upp, men det är snarare att somrarna blir kortare och kortare och att snön som faller under vintern därmed inte hinner smälta bort helt innan nästa vinter inträffar.

Istiden i Sverige
Under historiens förlopp har Skandinavien flera gånger varit täckt av inlandsis. Den senaste istiden kallas Weichsel och började för 110 000 år sedan och slutade för 10 000 år sedan. Bara västra Jylland och ögruppen Lofoten i norra Norge var isfria. Isens tillväxt, tyngd och avsmältning har format landet. Moderna människor bebodde sannolikt inte Skandinavien innan istiden, då istiden startade samtidigt med människans utvandring från Afrika. Inga spår finns kvar från tiden före den senaste istiden. Klipphällar har slipats runda och släta när den framväxande isen har schaktat grus framför sig. Landet var nedpressat under isens tyngd och reser sig fortfarande långsamt. Landhöjningen är störst i norr och långsammare i söder. När isen började dra sig undan fick de första människorna möjlighet att ta det nya landet i anspråk.


Referenser:

//Annette

tisdag 26 april 2011

KLAPPERSTEN och FOSSIL

KLAPPERSTEN
Klappersten, strandklapper , knytnävsstor rund sten i större mängd vid stränder. Klappersten avsätts främst i svallzonen, där den kan bilda fält (klapperstensfält, stentorg). sådana finns längs öst- och västkusten i Sverige och Öland (Neptuni åkrar).
Från: Nationalencyklopedin





Klappersten i Skövde
RYDS KYRKORUIN: GOLVET FRAMFÖR LÅNGHUSETS ÖSTRA VÄGG, LAGT AV TÄTT LIGGANDE KLAPPERSTEN. I EN RÄNNA TVÅ LÄGEN FÖR STOLPAR. I SYDÖSTRA HÖRNET GRUNDSTENAR TILL ETT HÖRNALTARE.

Garparör. Ett rikt och vackert naturområde med en blandning av lundar, åkerlappar, betesmarker och skog. Ett kraftigt bestånd av gamla bokar kan ses i områdets nordvästra del. Odlingsrösen, fädrev och hamlade träd berättar om ett tidigare odlingslandskap. I området finns också en väl utbildad strandlinje av klappersten från Baltiska issjöns tid. Allt detta kan ses om man följer den stig som finns utmärkt genom området. Området som är naturreservat kan nås dels från parkeringen i anslutning till Mariestadsvägen dels från parkeringen vid vägen Skövde - Timmersdala. Går man från denna senare p-plats tvärs över vägen och upp genom en vacker allé kommer man fram till gården Ingasäter, där ett antal mycket stora och gamla bokar kan beses. Dessa har Linné beskrivit i sin Västgötaresa. http://home8.swipnet.se/~w-80425/bes-bill.htm

FOSSIL
Fossil (av latin fossus, "uppgrävd") är djur- eller växtdelar som bevarats i typer i sediment eller sedimentära bergarter. Sedimenten kan variera i hårdhet, även om de oftast blir förstenade. Fossil kan yttra sig på en rad sätt beroende på omständigheterna, till exempel som förstenade eller avtryck. De är oftast de hårdaste delarna som blir fossil, till exempel tänder-, skal- och skelettrester i djur. Hos växter kan sporer, frön och stammar. I Carl von Linnés systematiska indelning av stenriket klassades fossil som 'petrificerat'.
När endast spår efter en organism påträffas kallas detta för spårfossil. Det kan exempelvis vara kryp- och grävspår eller koproliter. Läran om spårfossil kallas för ichnologi, ej att förväxla med ichtyologi. Spårfossil har en egen taxonomisk indelning, helt skild ifrån den som klassificerar organismen som producerade spåret.
De äldsta fossilen på jorden är ca 3,8 miljarder år och är lämningar efter bakterier, som levde under jordens barndom. För att kunna avgöra hur gammalt ett fossil är kan man ta hjälp av berggrunden eller mätningar av radioaktivt sönderfall. Genom att studera fossil från olika tidsåldrar kan man bland annat förstå tidigare ekosystem på jorden och klimatets påverkan på växter och djur. De som arbetar med fossil kallas för paleontologer.
Fossil är viktiga för bland annat paleontologin, då de visar hur livet kan ha sett ut en tidpunkt, hur livets utvecklats samt jordens klimathistoria. http://sv.wikipedia.org/wiki/Fossil



Fossil – Skövde
Väster om Cementas norra stenbrott finns en utsiktsplats med en geologisk utställning. Stora stenblock med olika typer av fossil ligger utlagda, bland annat kan man se ortoceratiter (bläckfiskskal) och stromatoliter (förstenade bakteriekolonier). På plats har man också fin utsikt över Skövde stad.
I Norra brottet pågår fortfarande brytning av kalksten för att tillverka cement. Brottet är mycket intressant då stora mängder fossil kan påträffas här. Guidade turer ordnas av Cementa. Vid dessa kan du knacka ut en egen fossil, till exempel en ortoceratit som levde för 400 miljoner år sedan. I bergspringorna häckar idag skogsduvor.

//Jörel